Första dagen

idag var första jobbdagen efter sjukskrivningen. Det var en bra dag, men kände mig lite vilsen. Funderar på mitt yrkesval och om jag valt rätt yrke för mig eller om det är meningen att jag ska göra någonting annat. Många tankar som snurrar i huvudet på mig. 
 
Som vanligt när jag hämtade William så blev det något fel så det var en pojke med utbrott när jag hämtade tilde. Sedan hann så klart han sticka innan jag var klar med henne så då blev jag av med honom. Han visste att jag bara skulle upp till affären och köpa bröd till mellis tänkte att då har han kanske sprungit dit, men nix det hade han inte. Tänkte att han kanske sprungit hem och började bygga upp en plan i huvudet på om han inte var där så får jag leta där och där osv. Nästan hemma så ringer porttelefonen så då var han återfunnen. 
 
Det tar på energin att alltid springa och leta efter honom och undra vart han är någonstans när han sticker. Sedan har jag ju tilde oxå som då blir iväg dragen och orolig för sin bror. 
 
Jag var pigg efter jobb och kände att der var ingen fara, men så fort jag slutat och jag vet vad som väntar så blir jag så himla trött och ledsen. 

Hallå ja

eftrrsom jag sov mycket igår så somnade jag sent inatt och vaknade vid halv 9 i morse. Tröttheten hänger kvar som ett moln över en och jag får bokstavligen tvinga mig till att göra någonting. Klockan är 11 nu och jag har hunnit med att vika tvätten från igår, diska och gjort lera till barnen. 
 
Tilde ska till förskolan imorgon, hon leker och studsar. Ingen feber och hostar nästan ingenting, men hon har blivit hes efter gårdagens hostande. 
 
William är i sitt essä som vanligt, full av energi och en känslomässig berg och dalbana. Han växlar från arg, glad och ledsen på en femöring. 
 
Idag är väl tanken att jag ska sätta mig ner och göra nytt schema med barnen, förberedda för semester och att de bara ska gå på fritids och förskolan 7 dagar till. Även förberedda att de ska till sin pappa på fredag till söndag samt nästa helg. Hela våra liv kretsar kring förberedelser och det är psykiskt påfrestande. 
 
Imorgon börjar jag jobba igen efter två veckors sjukskrivning. Lite blandade känslor inför det. Glädje att komma tillbaka och träffa alla underbara barn, föräldrar och kollegor. Ångest för att träffa alla underbara barn, föräldrar och kollegor. Rädsla för att jag inte ska orka vara där både psykiskt och fysiskt. Jag har med mig min ångest medicin i väskan och får ta den om behovet blir för stort. Rädsla för att bryta ihop igen och bara gråta. Min läkare tror att det ska gå bra att jobba eftrrsom det bara är 1,5 Vecka så får lita på henne. Men det är svårt när man inte orkar någonting här hemma och hur ska det då gå där?
 
 

Ledsen

idag gick min sjukskrivning ut. Vaknade av att tilde bröt ihop när hon skulle ta av sig nattlinnet. Tänkte att det är något som inte stämmer. Tog tempen och febern var ett faktum. Inte hög feber som tur va. Efter ett tag började hon hosta räligt så imorgon blir det VAB för min del. Febern försvann under dagen och hostan har lättat. 
 
William har varit mycket med Rolf idag. Är så otroligt tacksam för all hjälp vi får. Jag är alldeles för trött för att överhuvudtaget orka göra någonting. Vi har äntligen fått tid till BUP så får vi se hur det går. 
 
När det gäller mig själv så ska jag gå på medicin hela sommaren för blodbrist så det förklarar ju tröttheten. Just nu orkar jag ingenting. Är trött psykisk och fysiskt, jobbar bara nästa vecka oxå sedan har jag semester 4 veckor så hoppas på lite bättre energi då. 
 
 

Sjukskriven

ibland när allt blir för mycket och stressen bara ökar så fungerar man inte som person. 
I oonsdags hade jag möte med min chef för mina kollegor hade gjort en orosanmälan då de märkte att jag inte mådde så bra. Jag valde att gå till läkaren och prata med dem och kunde inte sluta gråta när jag väl var där. Stressreaktion blev svaret jag fick. För mycket som pågått under väldigt lång tid och som haft större inverkan på mig än vad jag ville medge och en dag så blev allt bara för mycket för mig. 
 
Jag kommer börja gå till en psykolog och har de första 4-5 dagarna bara sovit och varit väldigt trött. Imorse provade jag mindfulness och det kändes bra så ska fortsätta med det så att min inre stress håller sig lite i schack. 
 
Nu ska jag vila lite innan jag hämtar tilde, William är hos Linda.