it´s not easy when the energy run out

Händer saker hela tiden som gör så att ens energi tar slut.
Idag har W slagit en pedagog i ansiktet två gånger och en elev så att han fick ett märke under ögat.
Detta är tyvärr inte första incidenten och antagligen inte den sista. Jag får ta emot en hel del här hemma och ändå så tycker de beslutfattande att ´det inte är tillräckligt för att vi ska få hjälp.
 
Jag vill inte att W ska känna att alla alltid är arga på honom och hade vi bara fått den hjälpen han har rätt till där de kan arbeta förebyggande så hade han inte behövt känna så. Blir så himla ledsen av att han känner så och jag vet att även jag har en del av den skulden för tyvärr så är min energi slut. Varje gång man tror att man kommer vidare och att en dörr till hjälp öppnas så slåss den igen rakt i ansiktet på en.
 
Alla andra kan drabbas av utmattningssyndrom genom all stress på sina arbeten, men det är nog ingen som känner att de är på väg in i väggen för att ha sitt barn. Får så himla dåligt samvete när jag känner att jag inte räcker till och sedan alla dessa föräldrar och andra vuxna som ser på en som en dålig mamma. Jag är så himla trött på att få höra att det måste vara mitt fel, att jag inte är tillräckligt hård eller att jag inte har uppfostrat honom. Jag kämpar och kämpar och har så gjort i så många år, men ändå är det jag som gör fel.
Känner mig som världens sämsta mamma som inte klarar av sitt eget barn. Just nu försöker jag bara hålla mig flytande och försöka få dagen till att gå ihop utan utbrott.
 
Mitt i den här smeten har vi då minstingen, vår älskade lilla flicka som gör allt för att få en del av min tid och uppmärksamhet. Hur förklarar man för en fem åring att man inte har tid just nu för w är mitt uppe i att slå sin mamma och skrika och allt vad han nu gör. Jag försöker få allt att gå ihop och jag räcker inte till.
 
Mår inte alls bra just nu och kan inte hålla tillbaka tårarna längre! Är så trött på allt och detta samhället som sparkar på den som redan ligger. Jag vet inte vad mer jag kan göra, jag har försökt allt känns det som och ändå är det inte bra nog!
 
 
Älskar mina hjärtan så sjukt mycket!!!!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback