Nytt år

Varje år lovar man sig alltid att saker och ting ska bli bättre, att man ska förändra sig på vissa punkter, men som vanligt varje år så sker det ingen förändring. Den där omtalade förändringen varar kanske en veckan eller en månad, men man faller alltid tillbaka i samma mönster.
 
Hela ens liv förändras hela tiden och ibland försvinner den man är i denna förändring. Så länge man vet vem man är så spelar inte förändringarna i livet så stor roll, det är värre när man förlorat sig själv på grund av livets förändringar. Jag antar att jag har kommit till den sista punkten, där man inte riktigt vet vem man är och hur man ska hitta tillbaka till sig själv. För en del som i mitt fall tappade man bort sig för länge sedan för att prioriteringarna alltid har legat på annat såsom ens arbete och för att få vardagen att gå ihop.
 
Jag hörde en sak ganska nyligen som jag känner kan stämma in rätt bra när det gäller ens mammaroll. För att vara en bra mamma ska man bara vara sig själv, för barnen man har, har man på grund utav hur du är som individ. Någonstans i mitt kaotiska liv tappade jag mig själv och det märks varje dag. När man sitter och tittar på inspelningar på barnen och tänker tillbaka på hur jag var som mamma då så finns den mamman inte kvar. Var tog den mamman vägen? Hon vill jag vara, en person som inte alls är som jag är nu. Undra om barnen också undrar vart den mamman är någonstans?
 
Det är en självklarhet att man genom livets gång förändras, men ska de förändringarna vara så stora så man blir en helt annan person? En person som man själv inte ens känner längre? Kan man hitta tillbaka till sitt gamla jag och under vilken tid var jag gamla jag?
 
Jag hade kunnat sitta och skriva att mitt nyårslöfte är att hitta tillbaka till den jag en gång var och bli en bättre mamma och allt vad jag nu skulle kunna sitta och skriva, men jag tänker inte göra det för som sagt det håller en vecka kanske, för efter den veckan börjar allvaret. Vardagen kommer ikapp en och rutiner ska följas och man hamnar i gamla mönster igen för att det fungerar. Vardagen fungerar, du mår kanske inte så bra inombords, men vardagen går runt.
 
Jag hade kunnat skriva hur mycket som helst för känner att jag verkligen behöver skriva av mig men jag ska inte tråka ut er för mycket med mina förvirrade tankar =)
 
Älskar mina hjärtan!!!
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback