Ångest och ett sååå dåligt samvete

Idag är verkligen ingen bra dag för mig. Har en sådan ångestkänls i kroppen och ett så dåligt samvete gentemot barnen. Emellanåt känns det som att jag inte känner mina barn. De är så ofta i förskolan och så långa dagar och alla säger till mig att jag inte ska må dåligt över det för allt jag gör gör jag för barnens skull, för deras och vår gemensamma framtid, men hur kan jag göra det för barnens skull när jag knappt träffar dem? Borde det inte vara viktigare att vara med dem här och nu istället för att bara få 2 dagar i veckan med dem? 
 
Det känns så hemskt att behöva svara alla läkare och andra med att personalen på förskolan säger bla bla bla. Men jag då? Vad vet jag om dem? Vad vet jag om vad de kan? Jag missar så mycket hela tiden i deras utveckling. Häromveckan så hade Tilde ritat sin första huvudfoting på förskolan! Var var jag någonstans jooo i skolan! Alla deras första saker känns det som att jag missar. Speciellt Tildes för hon började på förskolan 100% som en 14 månaders baby som knappt kunde prata =(.. 
 
Förstår inte hur jag ska orka ha det så här flera år till! Mina barn betyder så mycket för mig och ändå känns det som att de kommer sist i prioriteringslistan. Jag försöker verkligen att jobba in så mycket som möjligt i skolan för att kunna vara med dem och bara behöva tänka på dem, men det kommer nya saker hela tiden och jag har ingen ork att beta av det fort nog =´(
 
Jag älskar mina barn så mycket, men vet de om det? 
 
Älskar min familj!!!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback